Biblisk konst och kors av kaffesump 2018-03-04
Sofie Arfwidson är konstnären som bor i Berlin och målar tavlor med inspiration från bibeln. Under fastetiden finns ett antal av hennes tavlor, och hennes ”kaffekors”, att se i kryptan i Dalby kyrka.
Kulturen Katalog, Teckning, ord och Symbioser i allmänhet
Teckning, ord och symbioser i allmänhet Sofie Arfwidson, Mixi Print 2014
Texter: Bo Bjelvehammar, Leif Holmstrand, Sofie Arfwidson
Man kan få ut ganska mycket av att läsa konstnärsböcker. De kan vara dokumentationer av en konstnärs liv och process, redogörelser för vem vi möter bakom konstverken, men de kan också bli till nya verk. I dessa åtföljs bilderna inte bara av beskrivande ord, utan kombineras med fristående tankar. Det rör sig då inte om rena tolkningar, utan om kreativa översättningar där vi inte bara får ta del av kritiker och teoretikers tankar, utan även lyssna till författare, konstnärer och poeters perspektiv. Det är här jag vill placera boken om målaren Sofie Arfwidsons konstnärskap. Det konstrueras inte förklaringar, utan ett samtal mellan olika uttrycksformer. Text och bild, ord eller sång, det är svårt att finna symbioser mellan sådant som är så olikt i framställning men så likt i sak. I just den här boken behöver man dock aldrig fråga sig vem, vad det är som dominerar. Hennes vackra målningar varvas med ömsom teori, ömsom poesi. De olika uttrycken får oberoende egenvärde, texterna bygger vidare på bilderna. Inget behöver stå för sig självt även om de kan det, medan Arfwidsons målningar får ännu en inramning. Måhända är det just vissa konstnärskap som passar ihop med text. Som om ett visst teckenarbete kännetecknar en viss typ av måleri. Det snabba, visuellt enkla eller snarare direkta, den automatiska kopplingen mellan tanke och hand. Eller ännu bättre, känsla och hand. Det fria, sökande tecknandet som på många sätt präglar Arfwidsons bilder är den allra tydligaste av skrifter, eller åtminstone den renaste.
Leif Holmstrand kommer in på det i sin text, precis som Octavio Paz gör i en text om Henri Michaux (Se Michaux Roger Fjellström (red), 1986): ”Orden blir åter instrument, handens, ögats, tankens förlängning. Det o-konstnärliga språket. Styckande och skärande ord, reducerade till sin omedelbaraste och aggressivaste funktion: att bana väg.” Översättning av Hans Åstrand. En riktigt bra text om konst ger betraktaren en möjlighet att se saker i bilderna som är nya för henne själv, men som ändå känns som egna insikter och upptäckter. Kanske är det Bjelvehammars fria förhållningssätt till just kulturkritiken, faktumet att han inte bara rör sig nära eller parallellt med bilderna, utan faktiskt tar sig in i dem. I vad som faktiskt existerar, mer än i några bakomliggande teorier. De konsthistoriskka referenserna är estetiska, visuella jämförelser. Hon placeras i en familj där det är bilderna, inget annat, som utgör den gemensamma faktorn. En slags delad DNA, ett materiell samhörighet som sträcker sig över alla tidsgränser och frigör Arfwidson från sin samtida kontext. Så skönt för henne, och så skönt för oss betraktare att fler sorts själar får synliggöras. Jag tänkte Tracey Emin, jag tänkte Daniel Richter, det finns så många olika sätt att närma sig en bild. Med ord och associationer, och i varje steg mot något annat kommer man närmre sig själv. Man frågar sig gärna varifrån alla dessa inspirationer kommer. Dessa synvinklar och upplevelser som tillsammans skapar ett nät av mening och innehåll.
De flesta konstnärskap, bild, ord eller musik spelar ingen roll, alla återupprepar vi samma personliga historia. När historierna möts någonstans på vägen och flätas in i varandra, blir symbiosen total och något nytt kan uppstå. Man skulle kunna kalla det en kort kärleksrelation, eller lyssna på hur Bjelvehammar avslutningsvis uttrycker saken: ”En kort stund får du och jag vara där, sedan byts vi ut, men det vi har fått vara med om en gång, lever alltid, så länge vi finns.”
Ida Thunström
Många ville måla på öppen verkstad 2017-01-08
Både barn och vuxna samlades till öppen verkstad i Malmö konsthall på lördagen och det kliade rejält i
målarfingrarna hos barnen.
– Vi har valt lite knalliga färger för vi tycker de är så fina, sade Chloe Dommanget och Zafira Bostedt som målade med breda penslar och starka
färger.
Men innan deltagarna fick kasta sig över kritor, färger och papper tog konstnärerna och konstvetarna Antje Nilsson och Sofie Arfwidson dem med
på en snabbvisning av den pågående utställningen med Rita Ackermann.
– Vi ska låta oss inspireras av Rita Ackermanns teckningar och målningar, hennes bilder på flickor och hennes svepande penseldrag, säger Antje
Nilsson.
Hon berättar om målningarna och ber barnen försöka räkna hur många flickor de kan se i en av dem.
Öppen verkstad i konsthallen är en omtyckt aktivitet och brukar samla mellan 80 och 120 barn och vuxna.
– Det är lite olika. Somliga kan sitta här och arbeta i flera timmar, andra stannar en kortare stund och gör en bild eller målning. Det brukar lägga
sig en skön tystnad över verkstaden när alla sitter koncentrerade och skapar, säger Sofie Arfwidson.
Läs hela artikeln på
https://www.skd.se/2017/01/08/manga-ville-mala-pa-oppen-verkstad/
Maria Röhl, konstnären som gav 1800-talets Sverige ett ansikte
Von Röök, Sofie LU ; Arfwidson, Sofie and Arfwidson von Röök, Sofie(2016) KOVK02 20152
Division of Art History and Visual StudiesMark
Abstract
This bachelor thesis concerns the Swedish artist Maria Röhl (1801-1875). She had her peak in the 1840ties as the favorite portrait artist of the Swedish bourgeoisie and nobility.
The questions I put forward in the thesis are focused on facial- and hand features in her drawings. From where do they originate? Does it have an origin in fashion, society or in con- temporary scientific views? The research is conducted by looking at the body of portraits against the background of writings by Mary Wollstonecraft, Cecilia Brown, Solfrid Söderlind and Eva Sandstedt Lindqvist. Fashion magazines from the 19th century form an important visual source in the comparisons I make. My primary source is Kungliga Biblioteket in Stockholm and its big collection of portrait drawings by Maria Röhl.
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8883534
Feminism i figurativt måleri
Kalmar
En styckad konsthistoriker, en stark kvinna som rider rakt ut i framtiden på sin häst, en ängel med regnbågsfärgade vingar. Sofie Arfwidson visar måleri med starka budskap.
I lördags öppnade den allra sista utställningen, med Sofie Arfwidson och Leif Holmstrand, i Galleri Monica Strandbergs nuvarande lokaler på Slottsvägen i Kalmar. Under sex år har Monica visat samtida konst, och tanken är att hon ska ha galleriverksamhet också i sina nya lokaler, ett stenkast från de nuvarande.
Sofie Arfwidson visar ett figurativt måleri med starka politiska budskap, där hon klart tar ställning för feminismen, för kvinnors rättigheter. Hon använder många och starka färger. Det är lite av sagoboksestetik över hennes bilder men hon drar till och skruvar åt och det blir lite lätt absurt – och roligt, dramatiskt och blodtörstigt.
Johann Joachim Winckelmann (1717-1768) var en tysk arkeolog och konsthistoriker. Sofie Arfwidson menar att han helt glömt bort kvinnorna i konsthistorien, och placerar honom i samma fack som Hitler och Stalin, Ku Klux Klan och Islamiska staten.
Försvunna kvinnor
I verket Johan Winckelmanns död har han dödats styckats, tillrättats ich serverats och håller just på bli uppäten, bland annat av en liten tös med blonda flätor.
– Det har funnits många jätteduktiga kvinnliga konstnärer, men de skrevs inte in i konsthistorien. Artemisia Gentileschi är en av dem. Att äta upp någon, att förinta någon helt och hållet det var vad Winckelmann gjorde när han helt raderade ut en massa människor, det tycker jag är hemskt, säger Sofie.
Gentilischi var en av sin samtids mest framstående konstnärer, men blev sedan ”bortglömd” och så småningom återupptäckt. I Sofie Arfwidsons verk finns många referenser till konsthistorien. Bland hennes favoriterna finns de italienska renässansmålarna Giotto och Caravaggio. Hon är intresserad av berättelser och myter, och av hur färger påverkar oss.
Verket Pick a dick är inspirerad av konstnärsgruppen Guerilla girls, på vars hemsida man kan hämta och skriva ut bilder på kända och mäktiga mäns kön, som Silvio Berlusconi, Bill Clinton, Slobodan Milosevic och Dominique Strauss-Kahn. Det är män som utnyttjat sina maktpositioner för att utnyttja och förnedra kvinnor. Det kvinnan, som har en svart mask framför ansiktet, håller i handen, liknar dock mest en sparris.
Sofie Arfwidson är utbildad på konstakademierna i Düsseldorf och Berlin, och har nyligen flyttat tillbaka till Sverige. I höst deltar hon i en happening och utställning på Moderna museet i Malmö där konstnärer inför publik ska göra klart andra konstnärers ofärdiga verk.
Sofie Arfwidson ställer ut i Kalmar på Galleri Monica Strandberg i Kalmar.
ETC:Konst som uppror: ”Det är viktigt att känna oro” 2014-02-28
Konst som uppror: ”Det är viktigt att känna oro”
På lördag om en vecka invigs utställningen Uppror och oro på Örebro konsthall. De fyra deltagande konstnärerna har länge velat göra något tillsammans och i Örebro öppnade sig en möjlighet.
– Ja, vi ville pröva våra verk tillsammans, säger Sofie Arfwidson, en av konstnärerna. Vi tycker att våra konstverk rör sig inom samma teman och vi har liknande åsikter och förhållningssätt.
De fyra utställande konstnärerna är, förutom Sofie Arfwidson även Anders Romare, Leif Holmstrand och Nichlas Winmalm. De är inspirerade av den tyska konstnärsgruppen die Brücke som verkade i Tyskland för ganska precis hundra år sedan. Precis som de tyska konstnärerna vill den svenska gruppen måla fram ett uppror mot konventionen, mot det rationella. Konstnärerna är mot det rent avbildande i konsten och i stället vill de lyfta fram det undermedvetna och det hallucinatoriska.
”Vi arbetar i ett flow”
Tre av konstnärerna arbetar med måleri och en med skulptur. Deras konstnärliga uttryck är ganska olika men gemensamt är deras inställning till konsten och världen, berättar Sofie Arfwidson. Gemensamma punkter finns också i arbetssättet. Sofie Arfwidson menar att de arbetar på ett intuitivt sätt där arbetet med ett nytt verk börjar med ett öppet sökande. Färgerna i måleriet är ofta starka, lysande och tilltagssättet kan vara lite våldsamt.
– Vi arbetar intuitivt, i ett flow. Vi kan använda ganska mycket färg. Tjockt med färg och sedan hälla och skvätta. Låta det flöda, säger hon.
Upproret i utställningens titel handlar alltså om ett uppror mot konventioner och mot rationalitet. Oron kommer sig av att det är svårt att få lugn och ro. Det är svårt att känna något annat än oro när det händer så mycket hemskt i världen, menar Sofie Arfwidsson.
– Samtidigt är det viktigt att känna oro i dagens samhälle där till exempel nynazistiska grupperingar får fäste. Det är viktigt att vara vaken och kritisk till sin samtid, säger hon.
”Begränsa inte”
Men ibland kan framtiden se hopplös ut. Enligt Sofie Arfwidson blir samhället alltmer konservativt, ideologierna är döda, och allt är individualiserat. Hon menar att det finns för lite hopp och att det därför är just hopp som de vill förmedla i utställningen. Med sin konst vill gruppen öppna för energi och visa att konsten kan vara en väg att skapa sig ur oron och påverka världen. Kanske blir publiken dessutom inspirerad att skapa själva.
– Det är en viktig del av vår konstsyn, säger Sofie Arfwidson. Alla kan vara konstnärer. Begränsa dig inte. Det gäller bara att våga. Kanske kan den här utställningen vara en hjälp på vägen, säger hon.
Lena Lagerlöf
Färgstarkt uppror på konsthallen 2014-06-10
Som en liten familj av okänd art ligger de där i en klunga tillsammans, de överdimensionerade bollarna av garn som är det första som möter besökaren i konsthallen. Eller är det förresten förvuxna garnbollar? Vid närmare betraktelse ser de mer ut att vara nätkapslar, som härbärgerar ett vitt innanmäte.
Bollarna, eller kapslarna, ingår i Norrtälje konsthalls sommarutställning Uppror och oro som ett konstnärskollektiv bestående av Sofie Arfwidson, Nichlas Winmalm, Anders Romare och Leif Holmstrand står bakom.
Konstnärskvartettens samutställning, där måleri och skulpturer möts, har tidigare visats vid konsthallen i Örebro och när de fyra tillfrågade chefen för Norrtälje Konsthall, Daniel Werkmäster, var denne inte sen att tacka ja.
– Jag nappade på erbjudandet direkt, säger Daniel Werkmäster och fortsätter:
– Det finns en allmän tendens i vårt samhälle i dag att det är de enkla berättelserna som efterfrågas. Jag känner att den här utställningen är viktig eftersom det finns så många dimensioner och bottnar i den. Man måste kunna ge sig tid åt att ägna sig åt mer komplexa berättelser, och fundera över hur de berättas.
Utställningen där de olika temperamenten möts och hakar i varandra bjuder på motstridiga förnimmelser; det är på en gång kittlande lekfullt och glädjerikt, oroväckande och irriterande på samma gång.
Konstnärskollektivet vill gå på tvärs med konst i konventionell mening och vill få oss att ifrågasätta invanda föreställningar om exempelvis manligt och kvinnligt.
I en av Leif Holmstrands installationer syns en manskropp iförd babyrosa stickad långklänning och stickad volangprydd huva, som Holmstrand stickat för egen hand – liksom nyss nämnda garnskulpturer. Fluorescerande ljus flödar fläckvis och skimrande över Nichlas Winmalms oljemålningar, likt ett artificiellt norrsken.
Inskolad i de gamla mästarnas tekniker har han så småningom hittat fram till sitt eget speciella avtryck. Inte sällan utgår han från stillbilder från filmer, berättar han medan vi går runt i konsthallen.
– Många frågar om jag använder självlysande färger men det gör jag inte, det handlar om gamla tekniker då man målar lager på lager och som jag använder på ett nytt sätt för att få fram effekterna, säger Nichlas Winmalm.
Samma färgrikedom finns i Anders Romares akvareller med gåtfullt ödsliga landskap och i Sofie Arfwidsons expressionistiska collage i blandteknik finns en djärvhet i både färgval och uttryck.
– Hon är helt orädd, det kan man se i hennes fria penselföring. Hon påminner lite om Chagall också, konstaterar Daniel Werkmäster.
Öppet tis kl 12-17, ons 12-19, tors-fre 12-17, lör-sön 12-16.
Norrtälje konsthall
Konstnärskollektivet som står bakom utställningen Uppror och oro består av Sofie Arfwidson, Nichlas Winmalm, Anders Romare och Leif Holmstrand. Kvartetten hämtar sin inspiration från den tyska konstnärsgruppen Die Brücke och deras manifest.
Utställningen på Norrtälje konsthall hade vernissage den 7 juni och pågår till och med 31 augusti.
Die Brücke var en grupp som grundades 1905 i Dresden av konstnärerna Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel och Karl Schmidt-Rottluff. Namnet Die Brücke symboliserade förbindelsen mellan människans nu och hennes hopp. Die Brücke inspirerades av van Gogh och Munch och var den första expressionistiska konstnärsgruppen i Tyskland.
Öppet tis kl 12-17, ons 12-19, tors-fre 12-17, lör-sön 12-16.
Video - Konsten som mötesplats i kyrkan
Film från Domkyrkan i Lund; Konsten som mötesplats i kyrkan. Se människan – bland helgon, förrädare och älskande. Bibliska gestalter på ett nytt sätt.
https://www.youtube.com/watch?v=tr167qwbRKU
Se Människan, bland helgon , förrädare och älskande
Sofie Arfwidson
Se människan,
bland helgon, förrädare och älskande
Lunds domkyrkas krypta
18 oktober - 7 november, 2014
Text: Bo Bjelvehammar
NÅGRA ANTECKNINGAR
1.
Se med alla dina ögon, se!
Jules Verne
Det finns i den kristna bildkulturen en synlig, mera objektiv, sida som är lätt att upptäcka och som har tydliga gränser, samtidigt finns det en mera subjektiv, mindre åtkomlig, sida med otydliga begränsningar, som ger spelrum för personliga tolkningar och som bestäms av ögonen och seendet. Och ögonen är vidunderliga, de tillmäts så stora krafter av godhet, ondska, allseende och begär. En människas individuella livskarta är den, som bestämmer det som ska ses och vad som ska läggas in i intrycken.
Sofie Arfwidson vill komma längre, utifrån de kristna berättelserna och gestalterna med en mättad symbolik och med breda tolkningsmöjligheter vill hon skapa något alldeles speciellt och personligt. Något som ingen formulerat tidigare, det ska vara en tillflyktsort för blicken, med både pregnanta och uttrycksfulla former och virvlande färger. I en oåtkomlig idyll trängs motsägelser och utkämpas strider; mellan det goda och det onda, ljuset och mörkret och livet och döden. Ingenting är förutsägbart. I det tidlösa tilltalet bjuds dina ögon in att vara med en stund i bilderna.
2.
Hon är vacker, hon är gåtfull, hon bär på hemligheter, hon är inte utmanande, men bär på frestelser, Sions dotter, en drottning, en prinsessa. Hennes namn är Maria Magdalena, efter sin hemort Magdala. Hon följer Jesus, liksom Maria, hans mor. Det är en självklarhet att hon är den första att upptäcka saker och den första att uppleva både brutala verkligheter och ljusa mirakel. Hon blir ofta lika förundrad som Jesus mor:
”Jag ser en strålring omkring barnets hår.”
Konstnärer har i alla tider fängslats av Maria Magdalena, bildskapare som Tizian och Caravaggio.
Sofie Arfwidson visar en kvinna i stor skönhet och harmoni, men nära finns också emblemen, som talar om förgänglighet.
Det är en kropp av hunger, smärta, plågor och sorg, Jesus på korset vänder bort sitt ansikte, han vänder bort den varma blicken för alla kalla betraktare. Allt är borta, de milda ögonen, det vackra hårsvallet, inte ens en vindpust i en hårslinga, och de ljusa dragen i ansiktet. Det finns bara kvar en blekhet och en färglöshet. Men det finns även en stillhet, ett sammetsljus i dödens fläkt och en ro;
”Det är fullbordat Fader, i dina händer överlämnar jag min själ.”
Han har blivit plågad, slagen och förlöjligad, men han har en visshet – han har inte gjort något ont och han har förmågan att se det ljusa i det mörka.
Judas Iskariot beträder scenen i ett gult sorgehav och i ett rött vatten av lidande, han kan ses som en hjälte, men lika ofta som en djävul, med sveket och förräderiet i sitt mantelveck. Så skriver evangelisten;
”Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning.”
Konstnärer har över tiden intresserat sig för temat, jag tänker på Duccio, Fra Angelico och Giotto och även på den underbara passionsfrisen i Gerums kyrka på Gotland. Jag går med bilden i huvudet ut i vardagens alldagliga ljus, i skuggornas fläckmönster och blir lätt skrämd av en småfågelflock som stiger från pilträdet.
Det finns olika uppfattningar om Judas, men en judaskyss ger sken av att man menar någon väl, men egentligen sker allt i avsikt att skada.
3.
Den äldsta kristna konsten består av enkla symboler som fisken, lammet och vinträdet, det är den vi ser i katakomberna. Sedan kommer scener ur Gamla testamentet och Mariabilderna, det visar sig under århundradens lopp att realismen blir mindre och konstnärerna får allt större frihet i sina gestaltningar och tolkningar. Motiven varierar, men Kristusgestalten dominerar och av apostlarna är det bilder ur Petrus liv som förekommer oftast. Petrus liv rymmer mycket dramatik, som det första mötet med Jesus vid Gennesarets strand, handgemänget i Getsemane och martyrdöden; det ligger bakom stora verk av Caravaggio och Masaccio. Det går inte att förbigå Rembrandt, som i många hundra verk, målade motiv ur Bibeln, han var trogen bibeltexten, men stod konfessionellt fri. Jag tänker på Henri Matisses kommentar om sin egen tro i sitt arbete i Rosenkranskapellet i Vence;
”Det finns utmärkta flygplanskonstruktörer som själva aldrig flugit.”
4.
Sofie Arfwidson arbetar utifrån en saklig textgrund, hon har läst och hört berättelserna, hon tar dem ur slutna sfärer, blottlägger rämnor i berget, i formandet känner hon en stor frihet i färg och form. Hon låter de egna frågorna om existensens villkor framträda, det lilla kornet gör hon förstorat, det som ligger henne närmast hjärtat. Droppar av klarhet och stjärnor av ljus ger oss vägledning och tjänar som riktmärken.