Unter Berliner Himmel, 23.8.2013

Mörker i Berlin (Mörker i Pastell)

Författare:Carolina Söderholm, sydsvenskan
”Unter Berliner himmel”, Galleri Thomas Wallner.

Med svepande penseldrag målar Sofie Arfwidson fram ett mytiskt Berlin, befolkat av dekadenta kvinnor, vilsna rävar och fabelaktiga djur. I bakgrunden sträcker staden ut sig, ett pulserande flöde av gator och hus.

Det är frestande att låta sig luras av hennes pastellfärgade anslag, alla dessa bisarra varelser tecknade i ljust violett, himmelsblått och karamellrosa. Ytan är genomlyst, handlaget lätt, upptågen nog så lekfulla. Men Arfwidson vore inte så intressant om hon inte samtidigt skruvade det sagolika ett snäpp för långt. Kanske har det att göra med vildheten i anslaget, de skenbart slarviga konturerna, leenden som stelnar i en grimas.

Då allt fler målare utgår från fotografiet i sin egen realistiska illusion, väljer hon en motsatt strategi. Måleriet är fortfarande figurativt, fyllt av en ostyrig berättarlust, men traditionen hon bygger på är surrealismen och expressionismen.

Åter på plats på Galleri Thomas Wallner är det uppenbart hur hon fortsätter att utveckla det språk hon gjort till sitt. Ännu delvis baserad i Berlin är influensen tydlig från skolåren i Düsseldorf med den tyske nyexpressionisten Jörg Immendorff som lärare. Precis som Immendorff på 1980-talet i sin legendariska svit ”Café Deutschland” målade in tung politik i sina febriga skildringar av det delade Tysklands nattliv, finns det en dov botten i Arfwidsons ”Café Berlin”. Men det handlar om existentiell ångest snarare än politik. Inte ens på den bästa av dagar, som i målningen ”It’s a Perfect Day Eloise”, är energin som sprätter fart på duken obefläckad. Suveränt förenar hon det sköna, ohyggliga och burleska i en ohelig allians. Resultatet är lika njutbart som oroande.

”It’s a Perfect Day Eloise” (beskuren).


Uppror och oro

I ögonblickets hänförelse
"Uppror och oro" - Sofie Arfwidson, Leif Holmstrand, Nichlas Winmalm, Anders Romare
Örebro konsthall, 8/3 - 20/4 2014
Text: Kristina Maria Mezei
"I heard an owl call my name (Tiergarten II)", opd © Sofie Arfwidson " Voyagers", 2011-2014 © Leif Holmstrand
Under rubriken ”Uppror och oro” samlas fyra konstnärer i Örebro konsthall. Det utflippat hallucinatoriska första intrycket övergår snart i funderingar över definitioner av klassiska konstbegrepp. Gränsöverskridningarna är många då måleriet kryper fram över golvet,
verkligheten vänds ut och in och konstens egen logik överröstar allt annat.
Mitt i utställningshallen vilar fyra nätsäckar, oformliga, fyllda med plast och i färger vilkas variationer går igen hos alla fyra deltagare. Leif Holmstrand söker det invandas upplösning i såväl text som bild, installationer, film och objekt. Hans verk kan upplevas som utmanande både konstnärligt och innehållsmässigt, samtidigt som de sätter fingret på ohållbara förhållanden i världen och öppnar för gränslösa konstnärliga formuleringar.
Här visar han stora collagetryck, kombinerade med girlanger av hundbajspåsar, och fragment till ett videoverk. I flera bemärkelser tycks han ägna sig åt renhållning: han arbetar med plast, skräp, avfall och mjuka tyger med syftet att sopa undan det förväntade, det invanda och det etablerade. Han lyfter fram faror, tabun, tvetydigheter. I det gravallvarliga flätas dock ett slags dadaistisk humor, ett garvande skratt.

Det är bra att Sofie Arfwidsons målningar främst hänger i ett separat rum. Ett explosivt frosseri i färgen som materia gör att jämförelsen med expressionister av alla slag bleknar. Den blir endast en försiktig antydan av kraften och uttryckets intensitet som pulserar i hennes bilder. Bakom det till synes nervösa plockandet med färgen och penseldragen uppenbarar sig en klassiskt säker färghantering utan onödiga omtag. Färgformen fångas och sitter som en smäck, hon vet när det är nog och slutar där. Samtidigt skapar penselskriften i sina bästa stunder en självständig bildskrift som i den avsiktligt överlastade helheten hävdar sig med integritet. Vi möter en hypnotisk gestaltning av kända teman: konstnärsporträtt, Noaks ark eller en madonnabild. Hon räds inte det kitschiga och tar sig förbi det med lätthet.

"Vinterpromenad", akvarell © Anders Romare

Anders Romare målar akvareller med monumentalt anslag. I stort format gestaltas obetydliga platser, bakgårdar, järnvägsspår och landskap. Den så många gånger flödande akvarelltekniken med bromsande pigmentlinjer styrs med hård kontroll hos honom.  Det oansenliga förvandlas till något förföriskt med skön kolorit och en lagom dos av vemod, något som på samma gång tycks visa på den kreativa processens koncentration och habegär.

Nichlas Winmalms stora målningar är som sprakande bengaliska eldar, febriga drömmar om klassiska  scener hämtade ur filmer, turistbroschyrer, möten eller reseminnen. Vi anar husfasader, skulpturer, gatuscener med bilar bakom bolmande färgsjok. Känslan av att det pågår något förbjudet i det dunkla är ofrånkomlig. Expressiviteten har en avsiktligt kitschig touch som jag relaterar både till bildernas berättelser och ser som en inbjudande gest gentemot betraktaren.

Konsthistorien är som ett välfyllt smörgåsbord i dag. Det vi kallar verklighet kan ses med glasögon hämtade från olika tider och olika ismer. Utställningen ”Uppror och oro” visar på en levande ådra där viljan att formulera fantasi och kreativitet med mod, hantverksskicklighet och kunnande flyter fram över tid. Samtidigt som det direkta tilltalet infinner sig i ögonblickets hänförelse.

Örebro 2014-04-02 © Kristina Maria Mezei

 

 

 

 


"At the Masquerade", 2014, digitala kollagetryck och pappersfyllda hundpåsar
© Leif Holmstrand


"Zone Berlin", olja på duk
© Sofie Arfwidson


"Let us cheer the weary traveller", olja på duk
© Nichlas Winmalm


Det yttre och det inre

Det yttre och det inre
Leonard Forslund, Sofie Arfwidson, Galleri Thomas Wallner, Simris, 27/7 – 1/9 2013
Text: Martin Hägg
"Drömsplitter nr 132902"
© Leonard Forslund
"Gimme some more – Självporträtt"
© Sofie Arfwidson
Undantagsvis är motiven i Leonard Forslunds bilder lättigenkännliga – det kan vara en park, en kyrkogård eller en liten ö. Men mest av allt virvlar fragment av en oklar helhet runt i ett regnbågsfärgat, oändligt djupt, universum – utan upp eller ner, fram eller bak.
En apokalyps i full speed? En tornado eller ett bibliskt syndafall? Inte alls säkert. Forslunds målningar kan lika gärna visualisera början på något nytt, the big bang, skapelseögonblicket.
Oavsett vilket knyter konstnären an till den seglivade, eviga, myten om världsalltets våldsamma början och slut, till virrvarret, hettan, desorienteringen.Skönheten, ögonblickets dramatik, gränsar till det sublimt romantiska – exempelvis till atmosfären i Marcus Larssons häftigt brusande vattenfall eller Caspar David Friedrichs dimhöljda bergslandskap.
Men här finns också skillnader. Den forslundska väldigheten förefaller självgående, oberoende av den kontemplativt reflekterande människogestalten. Forslunds panoramor är science fiction-skådespel långt bortom (hitom?) mänsklig hemvist.

"Drömsplitter nr 812501" © Leonard Forslund

Sofie Arfwidsons febrigt dallriga motivvärld bär på desto mer av psykologiskt närvarande intensitet. Ur en starkt symbolladdad rekvisita – några halvt om halvt levande teatermasker, ett framrusande tåg, bortvända ansikten – skjuter ett visualiserat drömspel fart.

”Flanörens” stadsvandring under ett regntungt moln är således fylld av surrealistisk svajighet - den yttre omgivningen är liktydig med den inre, ingenting verkar vara fast förankrat, vad som är vaket och sovande, natt eller dag, är aldrig riktigt klart. Är pojkens fasta famntag om jycken uttryck för ängslighet eller trygghet? Lusten, glädjen, förlösningen blandas med obehaget.
Såsom flyktigt förbipasserande (hastigt uppfångade, omvandlade, föränderliga) livsupplevelser är Arfwidsons motiv försatta i konstant upplösning, hela tiden på gränsen till att uppgå i ett dimmigt pastellartat intet.
I Arfwidsons självporträtt företar jaget följdriktigt en kamp om den egna konturen – insvept i ett dis av förtätat rosa.

Simris 2013-08-02 © Martin Hägg

 

 

 

 


"Kid" © Sofie Arfwidson
"Come rain, come shine" © Sofie Arfwidson
"Flanören" © Sofie Arfwidson

Vad som döljs i snö- Sydsvenskan 22.1.19

Vad som döljs i snö

I konsten symboliserade snö länge en bländvit, romantisk utopi. I dag är den snarare en slaskande dystopi, skriver Carolina Söderholm, Sydsvenskan.